Först blev jag lite förvånad. Sen glad. Förväntansfylld. Upprymd.

Sen… inte så förvånad. Besviken. Arg. Arg på mig själv för att ha förväntat mig nåt.

Man ska nog inte förvänta sig för mycket. Eller nåt. Det är som det. Learn to love what is. För man får det bara tillbaka. Man ska inte hoppas. Man ska inte glädjas.

Å ändå…

Mest arg blir jag på mig själv som reagerar som jag gör. Känner som jag känner. Re-agerar.

The world is my perception of it. I see and hear only through the filter of my story.