Jag var och såg Almodovars Att återvända (Volver) med två goda vänner. Det blev lite seg start - deras pendeltåg var inställt och det senare tåget blev dessutom försenat. Och när jag skulle hämta ut biljetterna i automaten hängde den sig och behövde startas om. När den väl bootat om (Windows NT…. inte undra på att den hänger sig…) så tyckte systemet att biljetterna redan var uthämtade, och tyckte dessutom att den skulle meddela det på skärmen på norska. Iatället fick vi en gemensam handskriven biljett med en smiley på . Det var ju lite charmigt!

Jag har alltid gillat Almodovars filmer och den här var inget undantag. Även om den kanske var lite mer slätstruken och mindre vågad än Hable con ella eller Mala educación, mer publikfriande men ändå väldigt bra. Och gripande i sina stunder. Alla tre satt vi där med tårar på kinderna, vid olika tillfällen, av olika orsaker, var och en med egna minnen som rörde om. Snacka om gråtfärdiga fjollor…

Mig grep Raimundas sång Volver (förmodligen skriven av Carlos Gardel):

Tengo miedo del encuentro
con el pasado que vuelve
a enfrentarse con mi vida.Tengo miedo de las noches
que pobladas de recuerdos
encadenen mi soñar.

Pero el viajero que huye
tarde o temprano
detiene su andar.

Y aunque el olvido
que todo destruye
haya matado mi vieja ilusión,

guardo escondida
una esperanza humilde
que es toda la fortuna
de mi corazón.

Volver
con la frente marchita
las nieves del tiempo
platearon mi sien.

Sentir
que es un soplo la vida
que veinte años no es nada
que febril la mirada
errante en las sombras
te busca y te nombra.

Vivir
con el alma aferrada
a un dulce recuerdo
que lloro otra vez.

» hela texten på spanska
» hela texten halvtaskigt översatt (Babelfishad) till engelska