Programmet Kobra hade i dagens program temat Dagbok. Och därmed bloggning – den privata dagboken, låst med lilla hänglåset, har nu blivit den offentliga bloggen, som marknadsförs med pingningar hit och dit – men som man ändå, trots allt, vill ha – eller hoppas – lite privat ändå. Eller i alla fall att inte just de ska läsa den…

Sigge Eklund funderade om det var så att de människor vars dagar gestaltas precis som de önskat, inte har något behov av att föra dagbok eller blogga. Men att det för oss andra är chansen att klä dagen i annan kostym. Med andra ord… ljuga?

Var den hänglåsförsedda pappersdagboken mer privar, mer ärlig, mer terapeutisk än vad dagens blogg är? Discuss amingst your selves, och gärna i kommentarerna.

Och hur många av er, kära läsare, håller er med både en blogg och en mer privat dagbok? På papper eller även dagboken i någon slags elektronisk form.

I programmet är det också en reportage från Mortified, publika uppläsningar av dagböcker på scen. Helst ångestfyllda dito från ens tonår. Publik förödmjukelse liksom. Kanske nåt man skulle anordna som nån slags klubb i Stockholm? Any takers?

Det hela påminde mig om The WYSIWYG Talent Show i New York som är en slags open-mike spoken word performance. Har flera gånger tänkt att man borde kunna göra nåt liknande i t.ex. Stockholm. Det tycker jag vore kul att rodda. How ’bout U?

 Kobra-programmet går att se på svt.se för den som missat det.