Buy Nothing Day Saturday 25 November 2006
Posted by mememe in Stressed life.add a comment
Ha en underbar köpfri dag i dag! Konceptet är enkelt. Att delta i En Köpfri Dag innebär att du låter bli att handla något under dygnets 24 timmar. En intressant upplevelse. Och prövande. Som en kommersiell variant av en 24-timmars ramadan typ.
Var lite roligt när jag såg ett inslag från Västerbottensnytt i natt, en veganliknande tjej (det var ju från Umeå) i en Emmaus-butik förklarade att det var ganska svårt: “Man kan ju inte ens gå ut och köpa sin sojamjölk!” …
Igår hade jag tänkt att passa på att köpa en ny mobil (handikapphjälpmedel…) när jag ändå var ute för att köpa en ny adapter, men det blev inget av det. Hade tänkt göra det idag kanske, men nu är klockan tre och jag har nyss stigit upp och det är blött ute.
Men BND är väl som ramadan på andra sätt också - halta, sjuka o lytta är undantagna. Skål!
Every November, for 24 hours, we remember that no one was born to shop. If you’ve never taken part in Buy Nothing Day, or if you’ve taken part in the past but haven’t really committed to doing it again, consider this: 2006 will go down as the year in which mainstream dialogue about global warming finally reached its critical mass. What better way to bring the Year of Global Warming to a close than to point in the direction of real alternatives to the unbridled consumption that has created this quagmire?
» Buy Nothing Day Sweden – www.bnd.nu
» Buy Nothing Day UK – www.buynothingday.co.uk
» Buy Nothing Day at adbusters.org
En jävla dag Wednesday 15 November 2006
Posted by mememe in Being alive, Stressed life.add a comment
Dagen hade väl egentligen alla förutsättningar för att bli en ganska okej dag.
Det blev den inte - inte i mitt huvud, inte i mitt liv i alla fall.
Så jag säger som Mia Törnblom:
TACK för att den här jävla dagen är över.
Nu har jag tryckt i mig en påse ostkrokar, så nu mår jag både miserabelt och illa.
En lämplig avslutning på den här dagen.
God natt.
Ja si ungdomen… Saturday 28 October 2006
Posted by mememe in Stressed life.1 comment so far
Kanske är det jag som blivit lite extra åldersnopjjig efter allt tjat jag fått höra om att “du är ju ingen ungdom längre” efter min rupterade hälsena. (Varenda mottagningssköterska i varenda mottagningskassa tjatar om det - snart är det jag som vägrar uppge personnummer!) 
Det hjälpte ju inte nojjan att dessutom åka på blodpropp i benet efter operationen. Snacka om instant ageing!
Men vad är det här - QX.se rapporterar att Tobias Kagerlind ses som omslagspojke på novembernumret av den tyska tidningen Männer Aktuell. Nej förlåt, inte “Tobias Kagerlind”, utan “Tobias Kagerlind (32)”! Och inte en gång, utan för säkerhets skull repeterar man uppgiften från ingressen på första raden i brödtexten. Ifall man är så gammal att man redan hunnit glömma den faktauppgiften.
Och… Jaha… Intresseklubben antecknar…
Antar att de avser 32 år - och inte centimetrar. Men man kan ju inte veta säkert…
Men vad ska uppgiften förmedla? Han är faktiskt inte äldre än så? En förklaring till varför han ser så ung ut? Gammal ut? Vet iofs inte hur twinkiga tidningen omslagspojkar brukar vara. (Vid en närmare titt verkar de iofs inte vara så twinkiga…)
Upp som en sol… Thursday 4 May 2006
Posted by mememe in Being alive, Stressed life.add a comment
… och ner som en tillplattad pannkaka.
Varför är det så ofta så?
Varför är det så ofta att de dagar när man trillar ner i Gropen, den bottenlösa mörka - att de dagarna börjat med sol ute och sol i sinne? Är det för att fallhöjden ska bli högre?
Och nu skiner solen med obarmhärtig ljustyrka och kontorets nya välputsade fönster låter inte ens ett dammkorn förmildra klarheten.
Gott nytt år! Friday 14 April 2006
Posted by mememe in Being alive, Stressed life, Tro & Liv.add a comment
(warning - religious rambling ahead…)
Långfredag - får man tvätta då? Det är ingen fråga för min del, men jag undrade ändå när jag gick ner för att kolla bokningstavlan för tvättstugan. Tomt. Inte en bokning. Nu berodde det snarare på att alla andra har ett liv och kanske reser bort över påsk, tar det lugnt och ledigt helt enkelt, än att det skulle finnas nån religiös aspekt på det.
Ändå kom jag på mig själv med att ha en försvarsfras färdig - "Cleanliness is next to godliness"…
Sagt av William Booth, Frälsningarméns grundare.
Mental note to self: Expand on Salvation Army's missed oppurtunity to serve our modern age
Gott nytt år!
Fick ett elektroniskt, vad jag trodde, påskkort med eposten. Men det visade sig vara en gott nytt år-hälsning. Idag är det nämligen tamilska nyåret tydligen. varuḍapi appu
Då slog det mig också att även om påsken är kyrkans stora högtid, och the center of gravity så att säga, så börjar kyrkoåret ändå med advent. Ett litet barns födelse, som inte kan annat än bara födas. Oskyldigt. Gulligt. Utan egen egentlig ansträngning. (Och det är kanske där storheten i symboliken ligger - "utan egen ansträngning").
Det får mig ändå att fundera. Varför börja kyrkoåret med advent och inte påsk, när så att sägen dealen blir done och allt uppstår och börjar på ny kula?
I och för sig så är det, var det, kanske bra att kyrkoåret började med gulligt barn istället för smärta o död - vilket säkert skulle bli Kyrkans fokus, istället för uppståndelse o liv. Förmildrande omständighet för en maktfaktor som i så många år lagt mer energi på att få dess "medlemmar" att känna sig som syndiga, fattiga människor än Guds fantastiska skapelser, fria och fantastiska. Nåja…
Men ändå… Kyrkoåret tar fasta på det lilla barnet. Nu ska jag inte säga mer än på påsken, men kyrkoåret börjar ändå där. Med det lilla barnet. Istället för den 30+ åriga mannen.
Hmm, om man var konspiratioriskt lagd skulle man kunna ana en delaktighet i den allmänna fortplantningshysterin, "uppfyllen jorden"-fokus och barnupphöjandet som jag anar titt som tätt… Men det är en anna rant…
Påsken skulle kunna bli en modern högtid - aktuell för dagens människa. Vi pratade igår om hur påsken inte alls har samma traditioner för vanliga människor som julen har. Vilket iofs är ganska befriande, men samtidigt känner man sig lite vilsen bland helgdagarna.
Så här års, mitt emellan julen och sommaren, när "det är mycket nu" för alla, när vårens (så kallade) ankomst ger en del hopp, men fyller andra med hopplöshet - då skulle påsken kunna få vara en pånyttfödelse för var och en.
Många känner kanske att varje dag är en mindre korsfästelse, med offrande av tid, prioriteringar, värderingar. Men så sällan följs den korsfästelsen av en uppståndelse. Istället läggs sten till börda. Ryggsäcken blir än tyngre.
Tänk om påsken i våra stressade liv fick bli ett tillfälle att istället för att ständigt korsfästa *oss själva* med överdrivna krav och förväntningar på oss själva, istället fick korsfästa *kraven* på oss själva. För att sedan låta livet uppstå, i ett nytt förbund, där vi tillåter oss att vara snällare med oss själva. Leva i nåden så att säga.
"Se, jag gör allting nytt."
Hur transponerar man påskbudskapet till idag?
Åter till långfredagen. Tänk om påsken, eller långfredagen, istället för att som en gång tiden vara en påtvingad tristess kunde få vara en andningspaus. När man inte Måste, Borde, Ska… Precis som att kyrkorummets viktigaste uppgift kanske inte är att vara ett rum för kyrkan (för uppriktigt sagt, hur många kyrkorum är egentligen "praktiska" för verksamheten…). Kyrkorummets viktigaste uppgift är kanske att vara ett rum för människan. Inte för aktivitet och högmässa - utan som en av de sista utposterna för Stillhet.
En innerstadskyrkas rum fyller kanske sin viktigaste funktion på lunchen en måndag om det kan erbjuda en stilla plats mitt i den stressade vardagen. Mer då kanske än på söndagens högmässa. "Gud bor inte i stenhus". Men om det är så att Gud bor i människors hjärtan - då kanske kyrkans uppgift snarare är att förhindra stressade hjärtan att få hjärtattack, än att fylla stensalar på söndagarna.
End of religious rambling.
Påsken påverkar mig visst mer än jag trodde…
