jump to navigation

Gott nytt år! Friday 14 April 2006

Posted by mememe in Being alive, Stressed life, Tro & Liv.
trackback

(warning – religious rambling ahead…)

Långfredag – får man tvätta då? Det är ingen fråga för min del, men jag undrade ändå när jag gick ner för att kolla bokningstavlan för tvättstugan. Tomt. Inte en bokning. Nu berodde det snarare på att alla andra har ett liv och kanske reser bort över påsk, tar det lugnt och ledigt helt enkelt, än att det skulle finnas nån religiös aspekt på det.

Ändå kom jag på mig själv med att ha en försvarsfras färdig – "Cleanliness is next to godliness"

Sagt av William Booth, Frälsningarméns grundare.
Mental note to self: Expand on Salvation Army's missed oppurtunity to serve our modern age

Gott nytt år!
Fick ett elektroniskt, vad jag trodde, påskkort med eposten. Men det visade sig vara en gott nytt år-hälsning. Idag är det nämligen tamilska nyåret tydligen. varuḍapi appu

Då slog det mig också att även om påsken är kyrkans stora högtid, och the center of gravity så att säga, så börjar kyrkoåret ändå med advent. Ett litet barns födelse, som inte kan annat än bara födas. Oskyldigt. Gulligt. Utan egen egentlig ansträngning. (Och det är kanske där storheten i symboliken ligger – "utan egen ansträngning").

Det får mig ändå att fundera. Varför börja kyrkoåret med advent och inte påsk, när så att sägen dealen blir done och allt uppstår och börjar på ny kula?

I och för sig så är det, var det, kanske bra att kyrkoåret började med gulligt barn istället för smärta o död – vilket säkert skulle bli Kyrkans fokus, istället för uppståndelse o liv. Förmildrande omständighet för en maktfaktor som i så många år lagt mer energi på att få dess "medlemmar" att känna sig som syndiga, fattiga människor än Guds fantastiska skapelser, fria och fantastiska. Nåja…

Men ändå… Kyrkoåret tar fasta på det lilla barnet. Nu ska jag inte säga mer än på påsken, men kyrkoåret börjar ändå där. Med det lilla barnet. Istället för den 30+ åriga mannen.

Hmm, om man var konspiratioriskt lagd skulle man kunna ana en delaktighet i den allmänna fortplantningshysterin, "uppfyllen jorden"-fokus och barnupphöjandet som jag anar titt som tätt… Men det är en anna rant…

Påsken skulle kunna bli en modern högtid – aktuell för dagens människa. Vi pratade igår om hur påsken inte alls har samma traditioner för vanliga människor som julen har. Vilket iofs är ganska befriande, men samtidigt känner man sig lite vilsen bland helgdagarna.

Så här års, mitt emellan julen och sommaren, när "det är mycket nu" för alla, när vårens (så kallade) ankomst ger en del hopp, men fyller andra med hopplöshet – då skulle påsken kunna få vara en pånyttfödelse för var och en.

Många känner kanske att varje dag är en mindre korsfästelse, med offrande av tid, prioriteringar, värderingar. Men så sällan följs den korsfästelsen av en uppståndelse. Istället läggs sten till börda. Ryggsäcken blir än tyngre.

Tänk om påsken i våra stressade liv fick bli ett tillfälle att istället för att ständigt korsfästa *oss själva* med överdrivna krav och förväntningar på oss själva, istället fick korsfästa *kraven* på oss själva. För att sedan låta livet uppstå, i ett nytt förbund, där vi tillåter oss att vara snällare med oss själva. Leva i nåden så att säga.

"Se, jag gör allting nytt."

Hur transponerar man påskbudskapet till idag?

Åter till långfredagen. Tänk om påsken, eller långfredagen, istället för att som en gång tiden vara en påtvingad tristess kunde få vara en andningspaus. När man inte Måste, Borde, Ska… Precis som att kyrkorummets viktigaste uppgift kanske inte är att vara ett rum för kyrkan (för uppriktigt sagt, hur många kyrkorum är egentligen "praktiska" för verksamheten…). Kyrkorummets viktigaste uppgift är kanske att vara ett rum för människan. Inte för aktivitet och högmässa – utan som en av de sista utposterna för Stillhet.

En innerstadskyrkas rum fyller kanske sin viktigaste funktion på lunchen en måndag om det kan erbjuda en stilla plats mitt i den stressade vardagen. Mer då kanske än på söndagens högmässa. "Gud bor inte i stenhus". Men om det är så att Gud bor i människors hjärtan – då kanske kyrkans uppgift snarare är att förhindra stressade hjärtan att få hjärtattack, än att fylla stensalar på söndagarna.

End of religious rambling.

Påsken påverkar mig visst mer än jag trodde…

Advertisements

Comments»

No comments yet — be the first.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: