jump to navigation

mi vieja ilusión Saturday 11 November 2006

Posted by mememe in Being alive.
trackback

Först blev jag lite förvånad. Sen glad. Förväntansfylld. Upprymd.

Sen… inte så förvånad. Besviken. Arg. Arg på mig själv för att ha förväntat mig nåt.

Man ska nog inte förvänta sig för mycket. Eller nåt. Det är som det. Learn to love what is. För man får det bara tillbaka. Man ska inte hoppas. Man ska inte glädjas.

Å ändå…

Mest arg blir jag på mig själv som reagerar som jag gör. Känner som jag känner. Re-agerar.

The world is my perception of it. I see and hear only through the filter of my story.

Advertisements

Comments»

No comments yet — be the first.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: